Siri är sosse nu !

The böld!

Alla vi som skriver på bloggen och fler som inte skriver på bloggen har en killkompis som har skaffat sig en flickvän.
Vi på bloggen gillade att hänga med den här killen utanför och i skolan. Han var rolig och trevlig. Men sen skaffade han en flickvän. Då förändrades allt. Hans flickvän vart som en böld som satt på han. Om dom är i samma rum eller i samma område så sitter dom ihop och det finns inget som kan sära på dom. Det är som om dom skulle ha klistrat ihop sig med varandra med karlssons klister!
Så numera är det sällan man träffar den här killkompisar utan sin böld.

Kubmannens äventyr

Ett internskämt som nyligen skapats är ett fenomen som kretsar kring en ganska random kille med brun jacka i tunnelbanan. Allt började när Ellen såg honom en gång i Rådmansgatans tunnelbanestation, där han stod bredvid henne. Plötsligt fiskar han upp en rubiks kub och börjar pilla på den, visar sina kub-skills mitt på tåget. Ellen blir fascinerad. Hon funderar på att säga "såe... kub.", men av någon anledning så gjorde hon inte det, ett faktum hon dock ångrade.
Ett par dagar senare, i samband med Feffes-jacka-incidenten såg Ellen denna pojke igen. Hon sa nästan något. Av någon anledning så gjorde hon än en gång inte det. En dag ska kubmannen bli tilltalad. (Idolfoton är också tillåtna.)

Nu är det upp kamp. Har du sett kubmannen? Sökandet fortsätter.

Om ballongtjuvar och saxar

En detaljerad beskrivning i brottsbekämpningsanda.

En kanska kall höstkväll var Siri, Ronja och Ellen i t-centralen. På vägen ser de x antal personer som håller i stora, gröna heliumballonger.
Jeuflar, tänker flickorna, och så påbörjas jakten på objektet. Efter att ha frågat två personer, varav den första visade sig att inte kunna svenska, begav dem sig till sist mot Kungsträdgården, där ballongerna ryktades stryka omkring. När de slutligen kom dit var dock alltihop hopplockat och packat. Hoppfulla som de var beslöt de sig för att fråga en trevlig dam som tydligen arbetade där. Hon berättade om de tre kvarstående ballongerna; två satt uppe i en staty och en satt i en lyktstolpe.
Flickorna vände sig om och riktade blickarna mot himlen. Såvida de inte hade en brandstege så var uppdraget omöjligt. Efter att ha kikat mot lyktstolpens håll så var valet självklart: Ballongen skulle bli deras. Damen erbjöd flickorna en sax som de tacksamt tog emot. En banan fick de också, av okänd anledning. "Mot sherwoodskogen!"

Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Ballongen satt nämligen fastkilad mellan gatulamporna och snöret hade virats hårdare än hårdast. Det var en svår uppgift, men Ronja, Siri och Ellen var ett par väldigt uppfinningsrika damer i sina bästa år.

Som visat i videon, failade flickorna dock på många vis; när den snälla damen bad om att få sin sax tillbaks så visade den sig att vara borta med vinden (i SIRIS ficka), de petade på ballongsnöret med ett paraply, de kastade en banan med bounce-back-effekt tills den gick sönder, samt gjorde ett halvhjärtat försök att flytta en bänk.

Ellen: - Om vi tar den där bänken så kommer vi upp.
Siri: - ÅÅH, kan vi inte ta den där bänken? Då kommer vi upp aslätt!

Slutligen provade Ronja och Ellen att balansera Siri på sina händer, ja, sann historia, men inte ens det kunde få ned ballongen. Ellen gick dystert tillbaks till damen och lämnade tillbaks saxen som de nu, in the moment of failure, hittat. I gengäld fick flickorna glass.
Äcklig, ekologisk glass.
De gick tillbaks till lyktstolpen och tittade drömskt mot dess skatt. De var nära att ge upp, men i stridens hetta så satt envisheten i en liten stund till.
Plötsligt dyker en man upp från tomma intet. Hans uniform matchar den snälla glassdamens, och under armen håller han en stege. Flickorna stirrade. Mannen klättrade upp, och plockade snabbt och smidigt ned ballongen. Han sträckte långsamt ut armen, som i slow motion, och räckte ballongen åt de tre flickornas håll.
Vad. In. I. Helvete?
Från ingenstans dök en ungjävel upp. Hon TAR BALLONGEN. Flickorna stod som förstenade. Detta fick inte vara sant! De började gå därifrån med väldigt fula ord i munnen. Till slut tog Siri mod till sig.
- NEJ. Vi ska ha den där jävla ballongen.
Hon vänder på klacken och Ellen hänger på.
Till sist säger Ellen till ungen, som inte var så mycket yngre än flickorna, om situationen.
Ungen bryr sig inte.

Allt hade slutat bra om Ronja inte hade vägrat att ta i med hårdhandskarna.

You go girl!

Ja, det uttrycket använder vi oss av ganska ofta. Kanske lite för ofta, om jag tänker efter. Jag vet att detta egentligen inte klassas som ett internskämt, men men tanke på den höga användningen av meningen så tycker jag faktiskt att vi kan få lite bakgrund av denne. Användningsområdet sträcker sig nämligen väldigt långt och kan, i likhet med ordet "Farsta", brukas i många sammanhang och länder.
De vanligaste tillfällena brukar utspela sig på följande vis:

- Jag är helt slut, men vad fan, jag SKA gå på en bro!
- You go girl!

- ... och därför gillar jag hästar.
- You go girl!

- Jag ska till tandläkaren i dag.
- You go girl!

- Ursäkta, vet du var tunnelbanan befinner sig?
- You go (that way) girl!

- Jag har bestämt mig för att bli en man.
- You go girl!

Länge leve katastrof kvinnorna!

Jag tycker faktiskt att det är på tiden att någon nämner Disasterwomans, för det är inte alla som fattar när dessa dyker upp i en del sammanhang. Det var i alla fall såhär, att Linnea, Siri och några andra hade haft väldigt tråkigt för drygt ett år sedan och började därför anonymt smsa några människor i deras dåvarande parallell klass. Någon utav dessa ungdomars namn rimmade på "disaster" och en dag när Miranda skulle lägga till honom i någons kontakt lista, så kom hon på brillianta idén Disasterwoman. Det kändes flashigare, tydligen. Vi hade ingen aning om att detta skulle starta igång en helt ny intern revolution, men det gjorde det. Ungdomarna hade inte längre namn, utan kallas än idag Disasterwomans när, var och hur de än kommer på tal.

Sedan vill jag påpeka att dessa ofta förknippas med Farsta, och som så mycket annat är det inte längre lika konkret. Alltså, är man en gamer eller en emo eller en ungdom som bor i Farsta (alltså mitt i ingenstans och diverse förorter, typ) så är man en Disasterwoman.

Ganska ogissad förklaring faktiskt.

(och mina rubriker äger dase)

Finns bara en sak...

..att säga.










You go girl!

Bobby!

Ja.. Här är storyn om Bobby och Bobbys mamma.
Dom flesta känner väl till Bobby från Mammas pojkar ?
Det var i alla fall en vanlig dag. Siri, Linnea och Ronja går runt på stan och Linnea har kollat på Mammas pojkar och hört då när Bobby och Bobbys mamma pratar. Så Linnea - " Bobbyy... Mammaaaa.. Bobbyy... Mammaaa "

Efter en stund joinade Ronja också.
Linnea - " Bobbyy "
Ronja - " Mammaa "
Linnea - " Bobby "
Ronja - " Bobby "
Linnea - " Mammaa "
Ronja - " Bobby"

Sen så blev det mer utvecklat.

Linnea - " Bobbys mamma håll Siri... Siris mamma håll Bobby... Bobby håll mamma.. "
Sen så gick det vidare så i några minuter innan Siri får nog.
Siri - " Linnea håll käften! ""
Linnea - " Siris mamma håll käften.. Käften håll Bobby.. Bobbys mamma håll Siri.. "

Dom tre flickorna vandrar vidare och lyssnar till Linnea som babblar vidare om vem som ska hålla vem.
Siri slutar bry sig att Linnea pratar jobbigt.. Eftersom Ronja höll ju också på så det var bara att sluta bry sig.
Därefter kom käfthållaren till.

Johan Glans

Jag tänkte lägga in en video med johan glans, eftersom han är grunden till ungefär femtio procent av våra internskämt. I den här videon kan du finna bland annat "MEU!" (citykor)och "DIN SJUKE JÄEVEL!DU SKA INTE HA DJUR! DU SKA BANNEMEJ INTE HA DJUR!"

Heliga Linnea

En tankegång som delats x antal gånger i vår lilla umgängetskrets är en händelse som vi föreställt oss att ske, och använder varje gång... tja, egentligen kan den användas i nästan vilket sammanhang som helst.

Tänk dig att du går på ett högtidligt event i kyrkan. Klockorna har nyss ringt och det är knäpptyst i den ekande salen. Ur tomma intet dyker Linnea upp, klädd i en stor, lila gospeldräkt med små gulddetaljer. Hon börjar sjunga och gungande klappa i takt med händerna i ren gospel-anda. Hon dansar livligt och utbrister
- Hallelujah! Praise the lord! Wee-hee! Haaaaallelujah!

Denna scen har vi garvat oss gråtande till, och när vi får lust att återuppliva historian är det bara att utropa ett "Hallelujah!", och klappa i takt.

Farsta

Jag tänkte skriva en liten korrektelse till " the legend of farsta" (förlåt gravel).

Jo okej så här ligger det till. Farsta är egentligen inte en konkret plats. Inget konkret alls faktiskt.
Farsta är mer av ett tillstånd än en plats.
*Allt som är det minsta förort är Farsta, det vill säga i princip hela blå linjen, röda linjen och gröna linjen, med undantag från innerstan (T-Centralen och Väderstrecksmalmarna), och allt man behöver pendeltåg för att ta sig till.
*Allt som är långt bort är Farsta. Det vill säga att om man bor i typ Farsta så kan ju innerstan vara Farsta.
* Så fort man är vilse så är man i Farsta. Så om man någon gång hör ett " Gud vi ska orientera med klassen, asså shit jag kommer hamna i Farsta" så betyder det i princip att man kommer att gå vilse.

Ha det bra!

För dig med en pratglad kompis.

En dag var Siri och Linnea ute och gick. Linnea sjöng ganska högt och när hon inte gjorde det så pratade hon väldigt mycket. Siri blev då trött. Det gick ungefär såhär:

Linnea "- lalalalala"

Siri "- suuuck, kan vi dra till Lagerhaus?"

Linnea "- okej vad ska du köpa?"

Siri "- EN KÄFTHÅLLARE!"

Käfthållaren blev kändis, på någe vis. Men tänk vad smart egentligen.

That's... That's wrong!

En kväll satt Ellen framför datorn och klickade runt på youtube. Framför henne uppenbarade sig videos med maskotar som åt upp cheerleaders (hur hon nu kom in på det ämnet). I en av dem kunde hon inte sluta garva; kommentatorns reaktion var nämligen obetalbar.
"That's... thats wrong!"
Snart växte uttrycket och Ellen var snart inte den enda som använde sig av meningen.

***e skäms

Jag tror inte riktigt att jag själv insett hur mycket den ordinära Ansiktsburken förändrat Stockholm. Inte bara via comhem-reklamen har sången blivit känd, utan i hela Sverige har ryktet spridits.
Inte minst i Blommensbergsskolan där visan har fått många versioner. Bland de mest kända har vi en som uppstod vid en ganska awkward situation, mest känd som "***e skäms". En utvecklad version på denna fick namnet "***e skäms, Ronja stäms", och en tredje part blev betecknad "Siri skräms, ***e skäms", följt av den återkommande "han fick/fick inte vad han ville för hatt/mat".

Konsten att vara naturligt hög.

Jag vet inte om det här är ett giltigt internskämt men eftersom att frasen har använts X antal gånger och eftersom att utomstående ej fattar så kände jag för att skriva om det. Siri hade hittat kompisar i sin klass som inte rökte till skillnad från resten av skolan. När hon hade skrattat med dom väldigt länge i en park så säger hon "- ahahah, jag är typ hög". Då svarar en av killarna "- men du sa ju att du inte rökte!!!" med ett sårat ansikts uttryck.

Då insåg Siri att det var högst opassande att använda fraser som man oftast bara säger till folk man känner. Men eftersom detta blev ganska roligt så började fler och flera använda sig av uttrycket när denne blev chockad över någonting.

Exempel:

- vad har du gjort idag?

- du kommer inte tro detta men jag har... gått på en bro.

- MEN DU SA JU ATT DU INTE RÖKTE! :(